Det är det här som är livet!

Jag fyller år idag. Egentligen bryr jag mig inte om det så mycket, men har fått så många underbart härliga ”Grattis mannen!” på Fejjan att jag kände att jag bara måste säga tack. Och så passar jag på att titta in lite på bloggen efter alla dessa år!

Jag tänker inte trötta ut er med att berätta om allt som har hänt – men det är MYCKET.

Men en sak som är viktig – och som jag gärna vill dela med mig av – det är hur viktigt det är med demokrati och yttrandefrihet. Jag tycker det är förfärligt när demokratin och yttrandefriheten blir sämre. Det känns som att man inte får säga vissa saker längre, bara för att man är en ”vit man”.

Vi är ju alla människor, eller hur? Människor med fel och brister. Men de flesta av oss gör sitt bästa.

Har ni tänkt på det här med tiggarna förresten? Stackars dem. De sitter och fryser utanför ICA och tycker såååå synd om dem. Det är lätt att ge dem pengar – men är det verkligen det de vill ha?

Jag tror inte det. Jag tror de vill ha samma sak som alla människor – värme och ömhet. Så istället för en tiokrona brukar jag be dem ställa sig upp och ge dem en låååång kram. En sådan där som inte slutar förrän jag väljer att den ska sluta. Och så knappar jag in meningen ”Du är värdefull” på Google translate och spelar upp den på rumänska med min iPhone 6 (jag ÄLSKAR den!).

Underbart att se deras glada ansikten när de känner min värme och hör mitt budskap.

Tjingeling!

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Demaskering

Klicka här för att se vem jag är. 

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Hmmmmm

Det börjar ”rycka lite i skrivfingrarna” på mig …..
Va’ säger ni? Ska jag börja med bloggen igen?

92 kommentarer

Filed under Uncategorized

Yoga + getingår = arg klimatpepp!!!

Alltså jag är så j***a förbannad.

Varje morgon brukar jag göra ett yogapass. Naken, i skogsbrynet. Ibland strilar regnet ner för min nakna kropp. Ibland steker solen mina skuldror. Jag känner mig ”ett med naturen” när jag gör det. Två gånger har en räv kommit fram och sagt hej. Det är helt underbart!!

Men imorse alltså ……. precis mitt i solhälsningen, när man börjar känna hur kroppen liksom ”vaknar” och alla muskler sträcker ut sig i hundställningen, så kom en geting och stack mig. Sh*t pommfritt vad ont det gjorde!!!!

Först bara skrek jag, sen skyndade jag mig in i stugan och hällde sån där lösning på en bomullstuss och baddade, baddade, baddade. Jag skriver det här med en hand – den andra bara baddar. Och … hehe … det är inte knät jag baddar om man säger ….. ”familjejuvelerna” typ.

*rodnar*

Först gjorde det ju bara ont – men sen blev jag förbannad… Om bara lite fler människor kunde fatta att det är VIKTIGT att återvinna sina metallembalage och sitt glas, skulle vi inte inte sitta här med en temperatur som bara stiger och stiger. Det är ju därför det är så mycket getingar…. dem gillar värme.

För varje gång jag baddar, blir jag mer och mer pepp på klimatsmartness och återvinning.   Är det nåt jag har lärt mig av det här året så är det att förvandla mina besvikelser till energi!!!!

Jag skypade min son Vidar med en gång och berättade vad jag tänkte: han fick se att för varje gång jag baddade det onda så växte min övertygelse om att vi kan vända den negativa klimatutvecklingen!!!!  Han undrade när jag skulle komma och bo med honom och mamma och lillebror igen, och jag kunde ju bara vara ärlig: Att det inte kan bli så, eftersom mamma har svikit pappa så att pappa har fått en väldigt stort sår i hjärtat – som gör nästan lika ont som det sår som pappa baddar as we speak.

Men mer detaljer än så ville jag inte ge honom. Dels för att det är väldigt viktigt att de vuxna tar vuxenansvar och inte lägger över känslor på barnen som de är för små att bära. Dels för att det ju var lite ”off topic”… Nu var det ju pappas getingstick vi skulle prata om !! Snurris-Vidar! *ler*

Jaja … jag baddar vidare – för en hållbar miljö!!

/Mattias

26 kommentarer

Filed under Uncategorized

Anteckningar från ett torp på landet

Ibland vaknar jag tidigt av mig själv, går ut i trädgården naken och låter sommarregnet duscha mig. Sen går jag in och brygger starkt kaffe, äter mitt egna bröd och målar en akvarell.

Jag känner glädje, för första gången sedan den hemska dagen. Lyssnar mycket på Uffe och Cornelis. Tvättar mig sällan. Handlar närproducerat.

Ibland tar jag mig en kvinna. Många vill ha män som är lite ”känsligare” här, och som kan berätta om hur det är att bo på Södermalm på riktigt. De vill veta om ”kändisar” och om ”skvaller”. Jag berätttar om kundalini-yoga, algbröd och saluhallen vid Nytorget. De fnissar och sedan älskar vi.

Jag såg en räv i min trädgård i går kväll. Vi tittade på varandra. Kände mig ”nära naturen”.

Jag har hyrt det här torpet i fyra veckor nu. Tycker jag kommit närmare mig själv. Jag pratar med min son Vidar via Skype några gånger i veckan. Vi låtsaskramas tills han slutar gråta – sociala medier, you got to love it!!

Med min fru (vi har inte formellt skiljt oss än) pratar jag inte alls. Hennes nya barn är en pojke. Hans pappa är min vän Jonatan.

Har nog kommit ur både sorgefasen och ilskefasen nu. Börjar närma mig accepterande. Vi kan bli en riktigt skön ”regnbågsfamilj”!!! (Jonatans mamma är från Vietnamn)

Men det är en bit kvar dit. Funderar på att tatuera mig. Kanske en örn, eller två penslar i kors. Eller kanske bara ”Södermalm 4-ever”.

Nu ska jag laga en omelett på grannens ägg och dricka ett glas billigt rött. Sedan ska jag dansa till Håkan Hellström när ingen ser på tills det blir mörkt.

Vi ses snart igen ……

/Mattias

20 kommentarer

Filed under Uncategorized

Så här är det….

Ni som läser min blogg (ni är så urfina allihopa!!!) har säkert märkt att något inte är ”som det ska”. Jag har inte skrivit nå’t på länge och jag har kanske låtit lite deppig i mina tweetar och på ”Facebook”. Kanske är dags att berätta vad som hänt…. även om det känns tungt att prata om det.

Så här började det: min fru går ju på gravid yoga varje tisdag kväll. Hon älskar det, blir alltid så harmonisk & glad efteråt. Jätte skön skillnad mot hur hon har varit annars (säger bara hormoner……) Så för nåra veckor se’n tänkte jag och Vidarpojken överraska henne och ”möta upp”  utanför yoga stället på Krukmakargatan. Vi tänkte vi kunde gå och fika lite vid Mariatorget, älskar ju Rival med alla sköna foton på ”våra egna” Söder-profiler som ”tittar” på en från väggen, känns ju nästan som att man själv fikar med Ernst Brunner!!! (skulle inte säga nej om de ville sätta upp ett litet ”porträtt” på undertecknad….)

Men hon var inte där. Vi blev super förvånade, och ringde henne på mobilen. Inget svar, den var inte ens på. Så jag tänkte att det kanske var nåt fel och att hon var kvar inne på yoga stället. Vi gick in och frågade efter henne, men då visar det sig att hon inte ens var anmäld till kursen…. Jag visste inte vad jag skulle tro.

När hon kom hem sen, var hon precis lika glad som vanligt. Men när jag frågade henne var hon varit egentligen med min stränga ”projektledarröst” blev hon alldeles tyst. Sen sa hon att hon aldrig hade varit på gravid yoga utan bara ”gått runt litegrann”. För att få ensamtid, la hon till. Jag kände mig super sårad & kränkt. Har alltid tyckt att man ska vara ärliga mot varandra i ett förhållande….

Hon höll med och grät en skvätt och jag sa att det var nog bäst att hon grät lite till. För att släppa ut allt därinne och för att verkligen känna hur hon faktiskt svikit mig. Jag gjorde en surdegsmacka med Tome de savoie & fikonmarmelad medan hon grät, och allt började kännas lite bättre. Men sen föll bomben ner ….

Jag sa nå’t i stil med att ”nu när vi ska bli föräldrar igen så…” men då bara avbröt hon mig & sa: ”vi ska inte bli föräldrar igen”. Och när jag såg ut som ett livligt frågetecken sa hon: ”alltså jag ska bli det, men inte du”. Och sen var hon tyst och blev alldeles allvarlig och tittade på mig och sa: ”jag tror att bebisen i magen har en annan pappa än du”.

Alltså kan ni fatta!!!!!!!!!!!??? Jag var liksom helt chockad, och jag är chockad fortfarande. Sen dess har jag vart det deppigaste jag nånsin varit. Bara suttit & tittat ut genom fönstret. Jag så sjukt j***a arg på henne också.

Folk på jobbet verkar veta. Ryktet har gått. Jag föreslog en macciato för Jonathan efter jobbet, men han var stel och konstig och sa nå’t om att han hade innebandy ikväll. Louise bara skrattar när hon ser mig, är väl skadeglad och tycker att hennes viktproblem inte var så mycket om man jämför med det här. Men det är trots allt så att hon fortfarande inte är särskilt attraktiv, det är hon ju bara om man jämför med andra överviktiga, i deras egen värld, s a s.

Men jag ska inte försöka fly med hjälp av ilska, det är inte Louise fel att jag är knäckt.

Jag tar paus med bloggen nu. Återkommer när allt lugnat ner sig och blodproverna är tagna.

*långa bloggkramar*

/Mattias

134 kommentarer

Filed under Uncategorized

Spotify pepp!!

Ni som följer mig på Twitter och Facebook har nog märkt att jag är lite ”nere” för tillfället…. Många undrar vad det är, och det ska jag berätta nå’n gång. Men inte nu, jag orkar inte. Det känns för jobbigt. Jag måste bara kämpa mig igenom vardagen och försöka tro på att det ordnar sig ….

*sväljer hårt*

Jag har gjort en öppen Spotify lista med ”glada” låtar…. ni får gärna fylla på med sånt ni tror passar mig. Jag gillar skön, lite majsig indiemusik. Typ Håkan, Säkert och Manu Chao. Sån musik som får det att bubbla i kroppen!!!

Här är listan: Glädjepepp!!

/Mattias

39 kommentarer

Filed under Uncategorized