Vår förlossning

Gud vad spännande det är … igen! Vi ska ju få ett barn till. Vår son Vidar har hunnit bli fem och är ”stora karln” och vi tyckte det var viktigt för honom att få ett syskon. Och snart är det dags! Även om man varit med om det en gång förut är man precis lika pirrig och förväntansfull. Men det är ändå skönt att ha den erfarenhet man har. Vissa saker vi gjorde på förlossningen vill vi inte upprepa.

När vår son Vidar föddes hade vi kommit överens om att vi skulle föda utan artificella bedövningsmedel. Det känns ju inte så ”kul” att pumpa sitt barn fullt med droger det första man gör … Men när vi låg där på Södersjukhuset och det hade gått sju timmar, så började min fru prata om att det vore skönt med ”något för smärtan”. Nä nä nä, sa jag. Den ”gubben går inte”! Vi har ju kommit överens.

Men sen, när jag hade varit på toaletten, låg hon där med lustgasmasken i ansiktet. Det var inte riktigt läge att säga till ”på skarpen”, men i efterhand har vi diskuterat det och jag har medgett att jag kände mig överkörd. Som om det fanns en ”tjejpakt” mellan henne och barnmorskan som osynliggjorde mig som man – och pappa.

Men den här gången blir det annorlunda! Inga droger här inte, det har vi verkligen kommit överens om. Nu har vi ju dyktekniken, som vi övar på nästan varje dag. Jag utsätter henne för smärta, och hon dyker ner … ner … ner i det onda. Vi rider med smärtan som om vi ridit på en våg i oceanen, och då kan vi uthärda den på ett helt naturligt sätt. Det är skithäftigt!

Nu försöker jag driva igenom det här med ett privat badkar på förlossningen. Vi vill föda i vatten – precis som många naturfolk gör, och som delfinerna – men de har inte kommit så långt på Södersjukhuset uppenbarligen. Något eget badkar att föda i får man inte. Jag har sagt att vi kan betala för det (vi har en del pengar undanlagda eftersom vi vill att vår förlossning ska bli ett minne för livet). Men inte ens det hjälper. Innerst inne tror jag att de är lite rädda för nya saker.

Jag har frågat lite om belysning och akustik i förlossningsrummet också – men bara mötts av oförståelse. Känns lite trist om jag ska vara ärlig. Men jag tänker inte sura! En bra attityd räcker långt, även om det naturligtvis hade känts lite roligare om vi fått styra den här underbara dagen i våra liv mer.  

/Mattias

Annonser

47 kommentarer

Filed under Uncategorized

47 responses to “Vår förlossning

  1. sofie

    Men…ni måste väl ha ”diskuterat” hemmaförlossning?

    badkar-check
    belysning-check
    lustgas-nope

    • Hej Sofie!

      Jo det är klart vi har ”diskuterat” det. Men tyvärr bor vi i en sekelskifteslägenhet där badrummet är en före detta kokvrå. Vi har inget badkar ….. och dessutom ville vi ha en doula närvarande om vi skulle föda hemma. Men den doula vi helst ville ha, Nishta, kunde inte just den här perioden. Så då sa vi att vi kör på SöS istället. Deras ABC-klinik är rätt ”hemmalik”.

      /Mattias

  2. Kahlo

    Barn kommer både till, och ut i världen på många olika sätt. En del kommer vanliga vägen, en del kommer via magen, en del kommer via Arlanda… Det viktiga är att dom kommer, inte hur.

    Om din fru, som faktiskt är den som bäst kan bedöma vad som behövs där och då, ändrar sig, så är det ditt jobb att stötta henne och föra fram hennes behov. Inte vara rigid och hålla fast vid ursprungsplanen. Förutsättningar kan förändras under en förlossnings förlopp, det viktiga är att det kommer en frisk bebis. Det kräver flexibilitet. Lycka till!

    • Hej Kahlo!

      Jo, så kan man ju se det … ha ha! Men jag föredrar attt se det som att jag och min fru är ett ”team” och inom ett ”team” hålller man ingångna avtal och överenskommelser. Vi har diskuterat det och hon håller med mig ….. men tack ändå!

      /Mattias

      • Jo. Man är ett team. Men också teams överenskommelser och avtal kan ändras om förutsättningarna ändras, det ser vi hela tiden i mängder av olika sammanhang. Förhoppningsvis kan du stötta så att det inte behöver ske men om förlossningen – och alla förlossningar är olika – är så svår för kvinnan att genomgå att hon känner att hon inte fixar det utan smärtlindring är det i sig stressande för barnet – barnet kan påverkas lika illa av det som av mediciner. Det finns lägen då det helt enkelt är bättre att se över överenskommelser. Det viktigaste måste väl ändå vara att försöka men att samtidigt försöka vara flexibel?

      • Hej Ann-Katrin!

        Jag – och min fru – tror helt enkelt attt det är sundare att föda utan gifter och droger i kroppen. Kalla oss galna …. med det är vår uppfattning.

        *kram*

        /Mattias

      • Ann-Katrin

        Det tror jag också. I den mån det går. Jag är för så mycket naturligt det bara går, i allt från mat till hälsovård och mediciner. Men ibland hamnar man i en situation där man måste göra avsteg, av olika anledningar. Det är viktigt att det inte blir negativt och jobbigt utan att man vet då att man gjort så gott man kunnat och så får man låta det vara bra med det.

  3. Anna

    Åh vad jag önskar att det är du som får ha förlossningssmärtor i ett dygn och vägras smärtlindring eftersom du har ett avtal med din fru!

  4. Anna

    Man ska nog läsa fler inlägg innan man kommenterar… 😀

    Jag tror att du kan hitta likasinnade föräldrar på fler dagis. Ni kanske ska bilda en grupp på Facebook?

  5. vasastansmorsa

    vad roligt att vi är i samma situation! Jag väntar mitt andra barn inom några dagar. Jag har också tänkt mycket på det här med smärtlindring. Att föda barn är ju liksom det mest naturliga man kan göra. Kvinnor har gjort det i tusentals år, utan sjukhus. (Visserligen dog ju också väldigt många mammor och barn i barnsäng förr, men ändå). Jag har ju läst ganska många böcker om det här och även om de brukar skriva att ”det är helt ok med EDA” så fattar man ju att de egentligen tycker att de bästa mammorna är de som föder naturligt. Det är ju lite pinsamt men förra gången hade jag epidural och tyckte det var otroligt skönt, men det var nog för att jag inte var i kontakt med mig själv och kunde möta smärtan. Den här gången ska jag verkligen försöka rida på smärtvågorna precis som ni! Vissa verkar tycka att vi som lever på 2000-talet ska vara tacksamma för den tekniska utvecklingen, att allt fler barn och mammor klarar förlossningen utan men, och dessutom utan traumatiserande smärtor, men jag tror ändå att stenåldersmetoden ”is da shit”. Ska bli spännande att se vem som hinner först!

    • Hej Vasastansmorsa!

      Kul! Och kul att du också genomskådat all propaganda … vi börjar kolla runt om det finns möjlighet att anlita en privat barnmorska, som också är doula, att ha med sig på förlossningen. Det känns ju lite som att man vill välja ”rätt person”, eller hur? Och vi bor ju i ett fritt land!!!

      All lycka till med er förlossning – och glöm inte pappan!!!

      /Mattias

  6. Lottapotta söderråtta

    Genialt! Så skönt att vi heltokiga föräldrar får känna oss bara halvtokiga emellanåt. Önskar jag hade kommit på det själv. Perfekt balans mellan troligt och otroligt.
    Synd bara att bloggen triggar den mest reaktionärt introverta föräldrartypen vilken äntligen tror sig ha funnit sin förespråkare och inte förstår ironin.
    You go Mattias! Mera bulgorbarnironi åt folket!

  7. Malin

    Om det vore män som födde barn så skulle ni inte vilja stå ut med den smärtan som det faktiskt kan vara när det känns som om det vore en vattenmelon som ska ut och man själv håller på att kollapsa utav smärta. Ett råd till er båda ta vara på stunden av födelsen och behövs smärtlindring så ta den för att det inte ska bli något negativt utav förlossningen, smärtlindring är inte alltid utav ondo varken för kvinnan eller barnet, det är ju även den största ansträngningen som man faktiskt gör i sitt liv = att födas!
    Lycka till! //Malin

  8. Frida

    Aha! Jag tror jag förstår vad den här bloggen är för något. Ett nytt härligt konstnärsprojekt. Ser fram emot att läsa om det här i kvällstidningarna om ett par månader eller så. Go wallraff!

    Frida

  9. Grattis till en ny knodd, själv har jag en dotter på snart 7 år!

    Barn är det ärligaste vi har i samhället, kan vara nyttigt för oss vuxna att höra sanningen ibland.

    Lev väl!

  10. Lennart

    Snälla lyssna igenom hela, och förstå budskapet och vad jag tycker om denna blogg!

  11. ”Men när vi låg där på Södersjukhuset och det hade gått sju timmar, så började min fru prata om att det vore skönt med ”något för smärtan”. Nä nä nä, sa jag. Den ”gubben går inte”! Vi har ju kommit överens.”

    NU är det uppenbart. Det ä r en skämtblogg.

  12. Kära nån. Vet knappt var jag ska börja, finns så många trådar att nysta i i den här bloggen. Och undrar väl egentligen om det är mödan värt, eftersom jag sett på de svar du gett till andra som kommenterat att du verkar vara belagd med teflon – allt rinner av dig, allt slår du ifrån dig, och det utan att ens verka reflektera över det. Men ändå, jag kan inte släppa det.
    Du talar om att vara i kontakt med sina känslor, att våga visa dem och stå för dem. Jättefint. Jättebra. Precis det även jag önskar för mina barn, försöker lära dem och försöker leva efter själv också. Men i nästa mening berättar du sedan om hur du tvingar ditt barn att gråta, tjatar fram gråten. Det är en sak att visa barnet att det är helt okej att gråta om man behöver det. En helt annan att tvinga fram en gråt som barnet inte just då har behov av. Det är ett övergrepp och en kränkning. Jag har själv en femårig son, och tro mig, en femåring som behöver gråta och vet att han får det, gör det också, utan att en vuxen tvingar fram det!
    Du berättar också hur du tar ett kärleksfullt adjö när du lämnar på dagis. Också fint och bra, det gör jag också. Men även det driver du för långt, över gränsen, när du tvingar honom att se dig i ögonen när han inte själv vill det, och tvingar honom kvar i en omfamning han försöker ta sig ur. Och att du försöker skylla en annan pojkes föräldrar för att din som gör så, det är bara okunnigt och ett sätt att vägra se sina egna brister. Det är inget tecken på att inte vara i kontakt med sina känslor att han inte vill kramas just då, det är ett tecken på att han gillar dagis och vill ut i leken där, att han har lättare för avskedet än du själv har. Det är inget negativt, det är tvärtom ett gott betyg både till dagis och till er som föräldrar, som fått honom så trygg att han är okej med att bli lämnad. Men sluta tvinga honom till känsloutspel som han inte är bekväm med!
    Måste även kommentera din upprördhet över dagis som slutar med att servera quinoa. De har varit anmärkningsvärt lyhörda för dig som förälder, och infört detta på matborden. Barnen vill inte ha det. Quinoan slängs. Nu vill dagis sluta med detta resursslöseri och ekologiska katastrof som allt detta matslängande ju är, och istället lägga pengarna på något som barnen har verklig glädje av. Vad är problemet i det? Är det inte bättre att ungarna får barnböcker, fingerfärg, ekologiska grönsaker, ritpapper, eller vad nu dessa pengar istället går till, hellre än att pengarna hamnar i soporna i form av icke uppäten quinoa? Menar du verkligen att ETT enda barn, och EN enda uppsättning föräldrar ska få sätta agendan för ett helt dagis? Samma mentalitet avspeglas för övrigt i din kommentar på ett uppenbart ironiskt kommentarsinlägg, där du verkar på fullt allvar mena att personalen ska släppa allt de gör så fort du visar dig. Menar du det? Tycker du att detta gäller alla? Om din Vidar behöver hjälp på toa, och en annan förälder kommer för att hämta då, ska då Vidar få sitta utan hjälp medan personalen ägnar sig åt föräldern och ignorerar de barn hon fortfarande har ansvar för? Eller är det återigen enbart just ditt barn som ska särbehandlas? Själv skulle jag bli skogstokig om personalen på mina barns dagis övergav barnen för att serva den vuxne, och jag väntar så gärna de minuter det kan ta för dem innan de har tid med mig, när jag kommer.
    Förlossningen, ja. Nu är ju mina barn snittade (av medicinska skäl, om du undrar), men jag kan hundraprocentigt garantera att om min man försökt förneka mig den smärtlindring jag behövt när JAG har ont – inte han – skulle han fått se sig om efter en ny hustru. Visst kan man ha en överenskommelse om vad man önskar innan. Men när man väl är där, är det kvinnan som avgör vad hon behöver eller inte behöver. Det är inte teamet som föder barn. Det är kvinnan. Som vårdpersonal kan jag också säga att jag aldrig hade låtit en anhörig avgöra vilken smärtlindring en patient ska ha – oavsett om patienten är en födande kvinna eller en skadad man. Den som har ont avgör, ingen annan.
    Inte heller ser jag problemet med tv:n. Jag gillar visserligen inte heller när min son (med ett tråkigt vanligt namn) tittar på tv hemma hos kompisar. Men det är för att jag tycker att den tiden används bättre genom att ungarna leker, inte för att tv:n i sig är dålig. Jag censurerar det ungarna får se, våld går t ex bort, men de program för yngre barn som exempelvis Nickelodeon visar, tycker jag faktiskt är alldeles utmärkta. Ja, jag är tom så förtappad att jag låter ungarna titta tidiga morgnar medan jag själv får en välbehövlig sovmorgon som gör mig mer rustad att ta väl hand om dem under dagen.
    Och det är väl det som irriterar mig mest med din blogg – din överlägsenhet gentemot andra föräldrar. Din attityd, ditt sätt att mer eller mindre rakt ut antyda att alla vi som valt ett annat sätt att vara föräldrar på är sämre än du. Älskar mindre än du. Är beredda att satsa mindre än du. Det stör mig, det gör mig arg.
    Ja, mina barn får se på tv. Men jag låter dem åtminstone ha sina egna känslor. Jag tvingar inte på dem de känslor jag anser att de borde känna, jag låter dem vara ledsna när de behöver det, kärleksfulla när de vill det. Jag begår inte övergrepp på deras känsloliv.

    • karin

      kära johanna!
      fattar du inte att detta är en skämtblogg. Han driver ju med människor. Lägg din ilska på annat.
      Ha en fin helg!
      hälsningar Karin

    • Hej Johanna!

      Tack för att du tagit dig tid att svara så långt och tänkvärt. Tro inte på alla som säger att det är är en ”skämtblogg”. Som jag sagt så många andra gånger: jag är den jag är och det står jag för! Jag vet att jag väcker känslor, men det får man leva med om man ”sticker ut hakan”! Vi kanske inte hållermed varandra, men jag ser att vi har samma syn på mycket …

      *kram*

      /Mattias

    • Jon Zen-Karlzohn

      Det är bra att du kommer med dina invändningar och synpunkter, Johanna. ALLA skall få komma till tals tycker jag. Det är nog viktigt att veta att det finns flera sätt att uppfostra barn – inte bara ett!

      Det viktiga är inte om man lägger i mjölet eller smöret först när en kaka skall bakas, utan att kakan till slut blir gräddig och god!

      Puss

    • Helena

      Fast ödsla icke allt för mycket energi på en fantasifigur. Det finns ingen Mattias Nilsén på söder, inte i hela Sthlm faktiskt.
      Ja, jag såg mig absolut tvungen att kolla 🙂

  13. Vet du Mattias, du har så fel man bara kan ha. Vi håller inte med varandra om mer än en enda sak: det är bra att kunna visa känslor och vi älskar våra barn. Allt annat är v fundamentalt oense om.
    Så nu står jag inför två alternativ: antingen är detta den skämtblogg många tror att den är, och det förklarar din oförmåga/ovilja att diskutera eller motivera dig. Eller så är du inte intresserad av att någon egentligen ska förstår dig, eller kanske helt enkelt vansinnigt rädd för att närmare fundera över om det du gör verkligen är fullt så rätt som du gärna vill att det ska vara. För du har inte svarat alls på mitt inlägg. Inte alls. Och läser jag alla kommentarer du fått, så ser jag att du aldrig gör det överhuvudtaget.
    Så, om du nu är äkta, var snäll och ge dig in i diskussion mycket nog att svara på mina frågeställningar! Det räcker inte att bara säga att man står för den man är, åsikter ÄR man inte, de HAR man, och dem måste man också kunna motivera och argumentera för.
    Alltså:
    1) Hur kan du anse att du, som inte kommer ha ont alls, har rätt att neka din kvinna smärtlindring vid förlossningen? Är det helt enkelt så att du tar det där med DIN kvinna så bokstavligt att du anser dig äga henne? Ser du inte att ni är två skilda personer? Det är ERT barn, riktigt. Men det är HON som har ont, HON som ska orka igenom hela förlossningen. Det är alltså HENNES beslut om hon ska ha smärtlindring eller inte, inte ditt. Vad gör du om barnet måste snittas? Ska det hellre dör vid förlossningen, för att du KRÄVER en naturlig förlossning? Jag utgår från att du aldrig tar antibiotika, alvedon eller skulle acceptera cellgifter om du skulle få cancer, det är ju heeelt naturligt med sjukdomar.
    2) Hur motiverar du att du tvingar en femåring till känsloyttringar han själv inte har behov av? Du tjatar fram gråt, fast pojken inte just då behöver gråta, du tvingar honom att kramas när han inte vill. Barn som tvingas ställa upp på vuxnas behov av närhet mot sin vilja, blir betydligt enklare offer för pedofiler, eftersom de inte tillåtits sätta gränser runt sig och inte vet att man får säga nej till kroppskontakt man inte vill ha. För mig är det du gör ett skadligt övergrepp på din sons känsloliv och integritet. Hur motiverar du det du gör?
    3) Hur kommenterar du det som för mig är helt orimliga krav på förskolan? Ska verkligen din son och du särbehandlas, och i så fall varför? Och om inte, varför verkar du kräva att enbart du ska sätta agendan? (Istället för att anklaga personalen för att vara ”neggiga”, skulle du ju kunnat erbjuda dig att betala och bygga den ställning du ville ha själv, exempelvis? Varför ska andra stå för dina visioner?)
    4) Slutligen – varför skriver du med en attityd som säger att du är en bättre förälder än alla andra? Menar du det? I så fall varför? Varför är du en bättre förälder än jag? Jag låter mina barn se på tv. De äter bara quinoa någon gång ibland, och kött i princip varje dag. De leker i den lekställning dagis har, ja vi har rentav köpt en liknande till vår egen tomt. Pojken föredrar lego och flickan föredrar dockor – och jag gör inget för att ändra på det. För jag låter dem välja själva. De är glada när de vill vara det, inte när jag vill. De kramas när de vill, och tackar de nej så respekterar jag det. Gråter de så är det för att de är ledsna, inte för att jag bestämt att de ska gråta. Jag har fött med snitt, men hade jag förr vaginalt, så hade jag definitivt haft smärtlindring och det hade inte fallit mig in att be min man om lov först. Likaså var det jag och inte han som valde att amma, och hade jag inte velat det, så hade barnen fått flaska. Också det utan att jag hade frågat honom om lov.
    Så varför gör allt detta mig till en sämre fru än din kvinna, och den sämre förälder än du?
    Om du fortsätter att skriv teflonbelagda nonsenssvar, utgår jag från att detta är en skämtblogg, och då tackar jag för mig.

    • Hej Johanna!

      1) Jag nekar henne inte smärtlindring. Vi har kommit överens. Ska det vara så svårt att förstå?

      2) Att anklaga mig för förberedelse till pedofili är väl lite att ta i … mkt tråkigt med såna angrepp. Jag älskar honom och visar det på ett sätt som du inte tycker är bra. Vi tycker olika … acceptera det.

      3) Jag betalar lika mycket som alla andra för förskolan och då vill jag i största möjliga mån påverka verksamheten. Så det så!

      4) Jag säger inte att jag är en bättre förälder. Det är din tolkning.

      *kram*

      /Mattias

  14. Sara

    Det här var den mest fundamentalistiska och egocentriska text jag någonsin läst. ”Taliban” är det enda ord som kommer till mig, men det handlar förstås bara om inställning, inte om religion.

    Jag hoppas att Mattias bara är på låtsas. I så fall är det en väldigt rolig och slipad blogg. Just det där med att lyckas balanser på gränsen, så att det inte helt är möjligt att avgöra om det är på riktigt eller ej. För faktum är att det FINNS sådana här självförhärligande fundamentalister. Även om de brukar ha lite mer polityr.

  15. Sara

    Förlåt, jag ändrar mig. Nu har jag läst hela bloggen och tycker tyvärr att gränsen överskrids så att bloggen inte håller sig på rätt sida trovärdig. Å andra sidan, inläggen blir bättre och bättre, så om du bara redigerar ner de tidiga inläggen så kommer konceptet att funka. Good luck!

  16. Christian

    Ha ha ha, vilken jävla toffel! Det är för fan dags att skärpa sig nu. Ta ett par kalla starköl och slå på en p-våffla så kanske det blir man av dig också.

  17. 1) Jag ställer mig ytterst tveksam till att ni är så överens som du vill ha det till. Inte minst visar det sig i din egen berättelse av er första förlossning, där din fru VILLE ha smärtlindring, du var så ofattbart vedervärdigt egotrippad och kvinnoförtryckande att du nekade henne det, och hon tvingades smyga sig till åtminstone lite lustgas bakom din rygg. Skäms! Jag hoppas du har riktigt riktigt ont någon gång, och att din kvinna får tillfälle att tvärvägra hjälpa dig då. Bortsett från att hon nog inte skulle våga det, hon verkar helt kuvad under den manliga överhögheten.

    2) Jag anklagar absolut inte dig för förberedelse till pedofili. Jag säger att man sett när man undersöker vilka barn som drabbas, att det i högre grad handlar om barn som inte tillåtits sätta gränser runt sig själv och bestämma över sin egen kropp. Du tvingar ditt barn att kramas när han inte själv vill, och tvingar honom att gråta – det betyder att han lär sig att han inte själv har rätt att bestämma över sin kropp och sina känslor. Han har inte rätt att säga nej, inte rätt att sätta gränser runt sig, avgöra själv vad som är okej. Och sådana barn är lättare offer för pedofiler än de barn som tillåts sätta gränser runt sig själva och sina kroppar. Så är det, oavsett om du gillar det eller ej.

    3) Alla andra betalar lika mycket som du, har du tänkt på det? Alla andras barn har rätt till lika god barnomsorg som din son, förstår du det? Förstår du då också att de pengar du vill tvinga personalen att lägga på quinoa som bara ditt barn äter, de pengarna tas från andra barn? Och du svarade inte på min fråga – den personal som du vill ska försumma andra barn för att serva dig – får det också försumma Vidar för att serva Sebastians pappa? Eller är det bara DITT barn och DIN agenda som ska gälla?

    4) Jo, du påstår att du är den bästa föräldern. Du svarade t ex ett inlägg som frågade om du skulle övervaka Vidars varje tangenttryck vid datorn med att visst skulle du det för att du älskar din son. Därmed menar du också att alla vi som gör annorlunda inte älskar våra barn. Jag är åtminstone ärlig – jag påstår rakt ut att jag är en bättre förälder än du. Därför att jag respekterar mina barns integritet och rätt till sina egna känsloliv. Du förtrycker både ditt barn och din kvinna. Om du nu finns på riktigt, vilket även jag tvivlar mer och mer på. Gudskelov, får jag väl säga.

  18. Hej! Jag tycker att din blogg är bra och vettig, men jag reagerade väldigt starkt på en sak du skrev i det här inlägget:

    Nämligen det att Vidar är ”stora karln” nu. Ärligt talat får du faktiskt tänka på hur du uttrycker dig, nu konserverar du en könsroll hos honom. Det du skriver här bär du sedan med dig i hjärtat, och tro inte att han inte märker av de ordval du väljer att beskriva honom med. Visserligen var det kanske ett skämt, men jag tycker att det är enormt vikigt att vi tänker på hur vi skämtar också!

    Jag hoppas att när du kramat honom länge ikväll, är noga med att låta honom veta att han också får vara liten och svag!

    • Hej Ellen!

      Du har heeeelt rätt. Naturligtvis ska min son Vidar få veta att han får vara lika liten och svag som han får vara ”stora starka karln”. Det är okej med BÅDE bilar och prinsesskläder!!!

      /Mattias

  19. Hihi, vilket getingbo. Jag har fött två av mina tre ungar på ABC (på den tiden det var ABC på riktigt, utan tillgång till någon som helst smärtlindring utom kvaddlar, TENS och akupunktur) och även om du uttrycker dig lite kategoriskt om er överenskommelse så tror jag att jag förstår. Man kan behöva pepp när man är färdig att ge upp! Om jag hade fött på en vanlig avdelning där allt fanns att tillgå är jag inte säker på att jag hade klarat att hålla motivationen uppe. Nu fanns det inte ens på kartan att be om något mot smärtan, alltså slapp jag det distraktionsmomentet och kunde koncentrera mig.

    Sedan är jag personligen beskaffad på det viset att jag helst inte vill ha så mycket coaching när jag föder barn. En trygg närvaro några meter i från funkar bäst för mig. Man är så olika.

    Lycka till!

  20. johan

    Det roliga är att SmärtFantomen inte kunde hålla sig från att gå på toaletten medan hans tjej hade värsta smärtorna. Ni kanske inte hade kommit överrens om nåt där?…

    Tack för veckans roligaste upptäckt iaf!

  21. Pingback: Någon slags revival på gång? « Maela

  22. oskar

    Det här är det bästa och mest intelligenta som hänt humor-Sverige sen jag vet inte när, men också, som det verkar, ett led i en backlash mot den politiskt korrekta, könlösa genuspappan. Det var väl det här som Jessica Zanden och Gyllenhammar egentligen ville säga, men som de saknade intellektuella medel att uttrycka. Så var det sagt, och här sitter vi och läser, ömsom gapskrattande, ömsom lätt illamående över denna drift med den jämställde svenska medelklasspappan i cykelhjälm och reflexväst. ”Mattias” är en samtida variant av Jan Malmsjös präst i Fanny och Alexander. Förtrycket är subtilare (empowerment) men de ”dämoner” som förvirrade södersöner, en ”Vidar”, en Dante eller en Fritiof, kommer att tampas med är nog lika jävliga som Ingmars. Kommer bostadsrättspriserna på Södermalm att påverkas?

  23. skablifar

    Uppskattar verkligen när män är ärliga med sina känslor och i samklang med biologin. En sak som skrämmer mig när min Lina (ej riktiga namnet) skall föda är att hon kanske spricker upp och blir förstörd i underlivet, måste sys och så. Det är ju inte kul för henne men inte för mig heller.

    Masserade du henne med aloe eller ekgalla (oak gall) en tid efteråt, det skall ju hjälpa? Eller blir hon (du?) ointresserad av samliv när barnen är små? Det bekymrar mig om man måste ge upp sexuallivet.

  24. Hej!!!!
    Har börjat följa din blogg och tycker det är intressant att läsa, vi är dock rätt olika.

    En sak som gjorde mig helt ärligt sagt upprörd var att DU blev irriterad för att din fru tog lustgas, det vet väl för sjutton inte hur en förlossningsvärk kan kännas????
    Visst kan smärtlindring få det ta ta längre tid min det gäller inte alla metoder…
    Dessutom är lustgas bland de simplaste om man nu prompt vill klara sig från smärtlindring.
    Kan berätta att min första förlossning tog 16 timmar och jag tog både EDA och lustgas och andades profylaktiskt.
    Den gången blev jag överkörs av barnmorskan som hotade med snitt och jag inte klämde på.
    Andra gången ( för ca. 8 månaders sen) när min son föddes, tog det ca. 4 timmar från inskrivning tills han var ute. Då var lustgasen och profylaxandningen mina bästa vänner och hade även en fantastisk barnmorska.
    Jag till viss del dock förstå ditt/ert tänk, för EDA funkade inte alls på mig utan för mig räckte profylaxandning och lustgas och jag kände jag var ”med” hela förlossningen vilket det inte var första gången då min dotter föddes.

  25. Eva

    konstnärsprojekt..just det … ha ha ha ha…
    intressant att se hur man kan reagera och provocers –
    lilla söderpappa om du vore på riktigt skulle jag vilja slå dej!!

  26. Lasse2

    Hej! Jag blir så UPPRÖRD när jag läser vissa kvinnors kommentarer här. De tycks inte FÖRSTÅ att vi män tar minst halva ansvaret under graviditeten och inte minst förlossningen. Som man vet jag själv att man klarar 12-15 timmars utdragen förlossning utan bedövning om man bara tänker på barnets bästa. Allt annat är grov egoistiskt. I bland känner jag att världen skulle vara så mycket jämlikare, genusneutralare och rättvisare om det bara fanns män!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s